tisdag 19 oktober 2010

FRAMME VID BY SKOLAN

När jag öppnade bildörren utanför grinden till skolan, var det knäppt tyst, det första jag tänkte på var att tänk om barnen inte är här idag. Trots att jag sms:at med en av lärarna under en hel veckas tid. När vägen slutar vid skolan, ja, då slutar vägen, skolan är verkligen i byns ände.

Plötsligt kommer tre killar springande ut från klassrummen, de är antagligen skolans ordningsmän, som ska hjälpa oss med bagaget till skolans byggnader. Grabbarna var välvilliga att bära kartongerna, men det visade sig snabbt att lådorna var för tunga för dessa hjälpsamma killar.

image

Idag är det  totalt 71 studenter vid skolan och man stannar sex år i denna skola innan det är dags att gå över till High School, som finns nere i samhället centrala delar. Där är det vanligt att man är över 50 elever i varje klassrum med en lärare.

Här delar O. ut juice och kex till studenterna. Det mesta av allt jag inhandlar går direkt till barnen, som här i form av olika böcker mm. Andra grejer kan vara kartor, planscher mm. som är gemensamma ägodelar för skolans elever.

I bakgrunden till vänster på bilden, ser ni en toalett. För några år sedan byggde skolans föräldrar tre toaletter (för de donerade medlen som kommit in) , en toalett i resp. klassrum. Skolan hade inga toaletter förr, inte på detta sättet i alla fall. Jag blev givetvis förvånad när man valde att ha toaletterna inne i klassrummen, men så är det här. Skolans status stiger när man har toalett i klassrummet!

image

Studenterna är alltid glada och lekfulla när jag kommer. De bara älskar att vara med på bild! Jag tror att det som mest uppskattats är aktvitets böckerna, där studenten tillåts att skriva sitt namn på boken och den är dennes personliga bok.

image

I våras fotade jag flitigt eleverna i pre School klassen, dvs. förberedelse klassen och dåvarande årskurs sex , som hade en gemensam graduation ceremoni. Det blev många härliga bilder vid besöket, och jag valde att återigen överlämna bilderna till skolan och dess elever. I ett väggfotoalbum i plast kan de sätta in alla bilderna, som sedan hängs på skolans anslagstavla, på utsidan av skolbyggnaden. Föräldrarna brukar vara minst lika nyfikna på fotografierna, som eleverna.

Till elever som förra läsåret var i pre School klass, är numera årskurs 1 studenter, hade jag gjort några förstoringar från deras graduations dag. Alla eleverna i denna klass fick också varsitt fotografi från den högtidliga dag. De yngre studenterna beundrade sig själva på bilderna, för de var verkligen högtidligt klädda för denna dag. Flera av dem har inga fotografier på sig själva, sen tidigare. (Det är samma tjej på bilden ovan som nedan)

image

Vid besöket i skolan,  fann jag att några barn inte hade några skor på sig, eller slippers, vilket är det man använder här. Några slippers var verkligen nedgångna och vägen till skolan är rena lervällingen, bitvis i dessa regntider.

Vet ni vad?!. Det smärtade mycket att se barfota studenter, antagligen för att man inte hade råd till slippers. Jag frågade givetvis lärarna om detta och min observation var bekräftad. No money no slippers!

image

Innan jag lämnade skolan hade jag alla barnens sko storlekar med mig.På väg ner från skolan i multi caben, bestämde jag mig för att av de resterande medlen bl.a köpa nya slippers till alla skolbarnen. 

Min väninna E. lovade att leverera dem, vilket också så skedde, i måndags. E. berättade för mig över telefonen igår kväll, att hon inte kunde hålla tillbaka tårarna, studenterna var mycket glada för sina nya slippers!

image

Här hade skolans personal med några elevers hjälp, placerat ut alla skorna till ett K, som i Katarina! Det visade sig att ena linjen är storlek nr 8 och den andra linjen storlek nr 9 osv. Fyndiga studenter!

image

Det går väl inte att ta miste på glädjen för ett par nya slipers?!

image

Nästa besök vid skolan kommer jag att göra under december månad, då ska jag berätta om svenska jultraditioner.

Även om jag vid årsskiftet kommer att flytta till Malaysia, kommer jag att resa över till skolan ett par gånger varje år, precis som jag gjorde då jag bodde i Sverige.

Mer om skolan finner ni här; http://adlawan.blogspot.com, även Kim, min bloggvän, har skrivit om skolan på sin blogg.

måndag 18 oktober 2010

PÅ VÄG TILL BYSKOLAN

Redan klockan fem på morgonen klev jag upp för att göra mig i ordning inför den resa jag skulle göra till skoleleverna på ön Bohol. Bilen var redan packad kvällen innan med flera stora och tunga lådor med skolböcker. 

Väl i hamnen blev det givetvis till att väga allt material och jag fick snällt betala för all övervikt, böcker är tungt, som ni vet. Men som tur var  behövde jag inte bära runt på alla väskor och boxar, då det alltid finns personal att tillgå, som tar hand om allt tungt bagage till färjan och som samtidigt tjänar en slant.

När jag hade gått igenom säkerhetskontrollen, betalt övervikten och inspekterat att alla mina lådor av ombord, kom tröttheten och jag somnade till på båten.

image

Det var snabbfärjan, SuperCat som tog mig över till Tagbilaran, som är huvudorten på ön Bohol. När jag klev av färjan, blev jag väl mött av min alltid glada väninna E. som fixade fram två tricycel´s och alla lådorna transporterades i två fordon, för att sedan lämnas in i en förvaringsdisk, vid en av ortens varuhus.

image 

Myllret av trafik med alla tricycel´s gör denna stad både jobbig men också intensiv och spännande på ett äkta sätt. Jag gillar Tagbilaran väldigt mycket, stan är liten och här är upplevelsen total att jag befinner mig på Filippinerna!

image

image image

Väl i kassan med två fyllda kundvagnar bestående av räkne- och skrivböcker, pennor, planscher, fröer till köksträdgården, kritor, pyssel material mm, var det givetvis många som frågade, vem jag var, varför jag köpte så mycket material, vem som ska få allt material.  Efter en trevlig pratstund med både personal och kunder, lämnade killarna i kassan alla våra lådor i deras inlämningsdisk för väskor och lådor. Innan jag och E. lämnade varuhuset kommer några ur personalen fram till mig och sa, – God Bless, you Mam.

Vi tar oss en lunch på ett närliggande lunchställe och kände oss redo för nästa deltransport. E. säger åt mig att gå in i varuhuset igen, för hon skulle ropa in en taxi, som skulle ta oss till en annan ort på ön. Det blir billigast så, att jag stannar kvar i varuhuset, då hon fixar en bil, eftersom priserna har en tendens att skjuta iväg uppåt, om jag visar mig!

När taxin är infångad och priset är diskuterat, det är då det är dags för mig och E. att lämna varuhuset och kliva in i bilen. Det första vi gör är att låta taxi chauffören ta oss runt till de affärer vi har gods att hämta upp.

Taxichauffören, sa ingenting, men såg mycket begrundande på mig och E. som fyllde hela bilens baklucka, framsäte och golvet i baksätet med massor av lådor, som vägde massor.

image

image

Vi anländer till staden, V. och där väntade ett annat fordon, en multicab, dvs. en liten pick up med en hytt för två personer och med ett flak där bak. Allt material omlastades än en gång och upp på flaket begav sig också väninnan E. och hennes bror. som varit snäll och hade beställt barangay service, dvs. “by transport”. Bilen tog oss upp upp på berget till skolan, det hade regnat kraftigt och luftfuktigheten var hög, Vi svettades kolossalt mycket och bilen har bitvis mycket svårt att passera vissa leriga områden.

image

Regnet har förstört vägen bitvis, det är denna väg alla skolbarnen måste promenera längs, för att ta sig till skolan, över vattenpölar, i lera och risk för nedfallande kokosnötter. Denna by har inget vatten, det körs ut en dunk med vatten då och då, livet i denna by uppe på berget är tufft.

image

                                   Vi kom fram till skolan, till sist.

image

Tack, alla Ni som på ett eller annat sätt lämnat ett bidrag för att hjälpa dessa fattiga barn och deras familjer.

Hur det gick, det ska ni få veta senare!

fredag 8 oktober 2010

BÖCKER ÄR TUNGA…

image

Jag har denna vecka gjort inköpen av skolböcker och arbetsböcker. Nästa vecka bär det av till Bohol.

Nu återstår stämpling av material, paketering mm.

image 

imageTack än en gång alla som skänkt pengar till skolans studenter. När jag är tillbaka från Bohol ska ni få se bilder från deras skola och mitt besök.

fredag 1 oktober 2010

UPPDATERING

Under oktober månad kommer jag att besöka skolan återigen. Jag kommer att uppdatera skolbesöket med text och bild!

Utkast från blogg


Det hela började året 2004, jag gjorde en resa till Filippinerna och mitt första besök i den byskola som faktiskt en kom att ta mig till Filippinerna, senare. Skolan finns på grannön, Bohol, dit tar man sig med båten från den ö där jag bor på idag. Jag tror att några av er redan känner till historien.

Jag ska inom kort resa över till skolan för att överlämna skolmaterial till skolans elever som idag har över 90 studenter. När jag började med detta projektet var det ett femtiotal studenter i skolan, från årskurs ett till sex.

Jag kan idag säga att skolan har genomgått små positiva förändringar, dels är elevernas motivation bättre än tidigare, enligt lärarna, dels har elevernas skolresultat förbättrats. Det har de nationella provtesten visat. Ibland används de insamlande medlen till att utföra vissa renoveringsarbeten på skolans byggnader. Skolan, ja, den är gammal och sliten och är ständigt behov av förbättringar, bl.a. för att det hårda vädret går hårt på byggnader.

Här är jag tillsammans med två av skolans lärare från läsåret 2006.



Lite mer om mitt skolprojekt finner ni i länken här eller gå till skolans egna lilla sida här.



Skolan finns i en by, dvs. en barangay, som ligger några kilometer från ett litet samhälle med drygt 25 000 invånare, det är mestadels fattiga bönder som bor i denna by och inga arbetstillfällen finns här att finna.



Ofta har skolans elever tränat in dans- och musik shower när jag kommer till dem på besök. De är verkligen duktiga och det går inte att ta miste på att de har skoj samtidigt!



Här ser ni de gamla resp. nya skolbänkarna.

Visste ni att antalet analfabeter på Filippinerna ökar kraftigt. Det finns siffror som visar att i vissa regioner är 25% av eleverna i 12 års ålder inte läs- och skrivkunniga. Det gör verkligen ont i mig att se denna negativa utveckling. Dock har skolresultaten i denna skola en positiv utveckling numera, vilket är jätteroligt.



Varje år överlämnar jag en skol t-shirt till skolans alla elever. Vid denna skola använder man inte skoluniform som annars är vanligt här. Många skolor har uniform tvång, och har man inte pengar till att köpa kjolen/shortsen och blusen, ja, då är man i regel inte välkommen till skolans undervisning heller.



I januari 2010 fick eleverna nya arbetsböcker, dessa Bingo böcker ovan, fick jag av en bokhandlare i Cebu. Det var mycket generöst och barnen var glada för sina färgglada och moderna böcker.

Till det tillfället hade jag köpt ca 130 läs- och faktaböcker till klassrummens “bokhylle bibliotek”, bokhandlaren undrade hur det kom sig att jag köpte så mycket böcker till barn i olika åldrar. Så, visst ville även han hjälpa till.

Som ni vet, böcker är tungt. Jag var som en packåsna på båten över till Cebu och det var med en jeep jag fick ta mig upp till skolan med allt material (t- shirts, pennor, kartor, böcker, skriv- och räkneböcker, kritor, juice, snacks mm)

Men det är verkligen roligt att kunna hjälpa till på något sätt.










Ni som har följt min blogg kanske kommer ihåg denna dag i mars (bilden ovan). Den är från en av de skolavslutningar jag deltagit vid. Denna bild föreställer “pre school students” som sjunger den filippinska nationalsången. Jag hade då följt skolans elever under 6 år, dvs. mina första klassare lämnade skolan för High School i våras.

ALLA SOM VILL HJÄLPA TILL ÄR VÄLKOMNA



Känner du för att stötta dessa skolelever, är du välkommen att ta kontakt med mig. Jag besöker skolan mellan två till tre gånger per år och inhandlar allt material och överlämnar allt personligen, just för att jag vill att allt material ska komma direkt till de behövande studenterna.

Pengarna går oftast till att köpa skolmaterial. Jag donerar några tusen tusen kronor själv varje år och därtill erhåller jag mestadels pengagåvor från enskilda personer. Ibland har det byggts toaletter (som du ser på bilden ovan till vänster) som finns i anslutning till varje klassrum, förråd, påbörjat ett nytt klassrums bygge, dörrar, läseböcker mm.

Min nästa resa blir troligen i slutet av september eller i början av oktober månad och sedan brukar jag besöka skolan under december månad, innan jullovet.

Det är det här mitt hjärta klappar extra mycket för.

Tack!

Några läsare har redan varit i kontakt med mig och lämnat en gåva till skolans studenter som jag nu ska handla material för. Tack än en gång till er!

tisdag 30 mars 2010

SKOLAVSLUTNING I MIN BY

Året 2004 besökte jag Filippinerna för första gången, tanken var en semester med dyklektioner, besök vid skolor och sjukhus. Jag och min väninna E. hyrde ett hus bland lokalbefolkningen, för att få prova på det lokala livet ute på landsbygden.

Resväskan min var fullproppad med inplastade världskartor, reflexer mm. På plats köpte vi skriv- och räkneböcker mm. Vi hade förberett oss väl, vi skulle besöka en skola på landsbygden, i en barangay, dvs en by uppe på berget, långt från staden och alla moderna faciliteter.

Sedan dess har jag besökt landet en till två gånger per år och numera bor jag på grannön, Cebu.

Efter att ha blivit berörd av den fattigdom som finns på Filippinerna och speciellt i den skola jag besökte, är det svårare att inget göra än att göra det man kan hjälpa till med!

Skolan finns på ön Bohol, i en fattig jorbrukarbygd. De flesta har inga arbeten och familjerna består av många personer i ett hushåll.

Idag har skolan 67 elever från årskurs ett till årskurs sex. Och från och med i år, har skolan kunnat erbjuda ytterligare ett antal elever sk. förberedelse klasser. I och med att vi bidragit till tillbyggnaden av 2 små rum kan skolan nu inrymma förberedelseklasser där, dvs pre school students, som träffas varje dag några timmar.

Examen vid bykontoret

imageSkolavslutningsdagen var som vanligt en stekhett dag och programmet för dagens gradutions ceremoni tog 3 timmar.

Det var en speciell dag för mig också, eftersom eleverna som lämnar årskurs sex har jag följt sedan årskurs ett!

På bilden nedan, avlägger eleverna ett lojalitetstal. Kläderna som eleverna bär hyr de för denna dag.

image

Ceremonierna vid en graduation varierar från skola till skola. Denna examen börjar med en processions intågande, där elever, lärare samt jag som är skolans adopter, tågar upp på scenen tillsammans. 

Därefter ska anhöriga sitta på angivna platser och eleverna som tar examen sitter placerade utifrån årskurs och kön. dvs. flickor och pojkar sitter i olika små grupperingar åtskilda från varandra. Normalt ska pojkar gå upp på scen från vänster sida och flickorna från den högra sidan av scenen. 

Eleverna har tränat inför ceremonin, så de vet vad som ska hända denna dag. 

Därefter börjar programmet med både dans och sång. Ofta har man en gäst talare som har varit en tidigare elev vid skolan och som det har gått bra för i yrkeslivet och som kan vara en inspirationskälla för studenterna.

image

Skolorna delar ut olika utmärkelser på examensdagen. Det kan vara utmärkelser som vilar på skolresultat  men också som, Årets dansantaste student, Bästa beteende, Bästa kamrat, Mest ansvarsfull,  Årets idrottskvinna och årets idrottsman osv.

De mest åtråvärda utmärkelserna är “Best in Math, Best in History osv. Priser ges vanligen i form av ett band som har utmärkelsen tryckt på bandet eller medaljer med namnet på priset ingraverat på baksidan, samt certifikat.image 

image Här är det en anhörig som delar ut en medalj till sitt barnbarn.

imageStolta anhöriga och studenter fanns det gott om denna dag i värmen.

image

Efter själva ceremonin brukar byns föräldrar bjuda på det man har att bjuda på. Det blev nudlar, grytor, ris och grönsaker samt några lokala efterrätter. Givetvis var de nyfikna på om jag skulle tycka om maten de hade lagat!

image

Vid skolavslutningarna ger jag alla elever som lämnar skolans årskurs sex en penga gåva som motsvarar 70 svenska kronor, tanken är att jag vill att de ska ha råd att köpa en skoluniform till High School, som börjar i juni månad.

För många familjer är denna summa stor, då en dagslön är på ca 22 till 25 kr/dag, om man nu har ett arbete.

En av föräldrarna var mycket glad för gåvan och lät meddela mig, via en lärare, att nu kan familjen köpa ris. De har inte haft råd att äta den senaste dagen, då pengarna använts till att hyra kåpan till examensdagen.

Då är det inte lätt för mig att äta av den goda maten som föräldrarna tillagat. Barnen får inte ta del av maten, vilket känns svårt för mig att acceptera. Men så är kulturen här och deras sätt att visa sin tacksamhet till lärare och mig, är att bjuda på en lunch i “bykaptens” kontor.

Medans jag provsmakar maten och efterätterna har jag alltid tagit med mig snacks och juice till skolans elever. Ett litet men uppskattat inslag varje år.

Som jag nämnde tidigare, så var det extra roligt att delta vid årets skolavslutning, eftersom jag följt dessa elever som lämnar skolan sedan årskurs ett.

En annan sak som glädjer både mig, föräldrar som lärare, är att elevernas resultat från de nationella testen har för första gången utvecklats i en positiv riktning.  Att få känna sig delaktig i skolas utveckling och i studenternas skolgång är mycket roligt! 

TACK!

Ett stort tack till min familj, mina vänner och fd. kollegers stöttning till detta skolprojekt. Jag vill att Ni ska veta att alla små som stora bidrag har använts till förbättringar av skolbyggnader, köp av skolmaterial, t-shirts, böcker osv.

imageNu är studenterna lediga till första veckan i juni månad!